Jag har nu, efter alla dessa år, upptäckt att jag och min rygg inte är soulisar. Vi är så långt ifrån man kan komma.
Vi hade kunnat starta något bra, något riktigt jäkla bra!
Men tydligen inte, och det är bara att acceptera det som det är. Jag har inte riktigt fattat det än, men det börjar väl sakta men säkert sjunka in.
I hope.


Men med lite ninjapower i blodet klarar man allt ;)

/e